Odling som överlevnadsstrategi

Under mina promenader genom kvarteren runt mitt hem i Reykjavik har jag noterat en märkbar förändring sedan förra året. Jag ser flera människor med huvudet i rabatten och mindre mängder ogräs. På senare tiden verkar intresset för hem och trädgård ha ökat radikalt. Affärerna är tömda på alla trädgårdsrelaterade produkter och social media svämmar över av vackra trädgårdsbilder.

Det är allmänt känt att odling fungerar terapeutiskt. Trädgårdsterapi har visat sig vara en effektiv behandling mot utmattningsdepression och i arbete med äldreboenden, flyktinganläggningar och fängelser har trädgårdsarbete länge ingått i rehabiliteringsprogrammet. Att konkret få arbeta med jord och att få sköta, följa och se snabba resultat är tillfredsställande. Utomhusluft, sol och fysikt arbete gör förstås också alltid gott.

Det är alltså inte alls konstigt att människor i dessa utmanade tider av oro och osäkerhet vänder blicken nedåt rabatten. Detsamma har vi gjort under de senaste veckorna i Nordens hus. I samarbete med vår systerorganisation NordGen i Alnarp, Sverige har vi startat projektet Så, se och smaka där vi ska arbeta tillsammans med barn och unga för att främja kunskapen om biodiversitet och hållbar matproduktion genom odling av olika nordiska arter utanför Nordens hus. Resultaten kanske ni kan få njuta av på MATR under sommaren och till hösten hoppas vi kunna bjuda in till skördefest.

Också i den nordiska barnlitteraturen verkar trädgård, natur och odling vara aktuellt just nu. I Finland har den underbart vackra boken Hemulens herbarium av Päivi Kaataja utkommit på både finska och svenska i vår och i Christel Rönns pinfärska bilderbok Jinko och det finurliga fröet får en ta del av ett olidligt spännande odlingsäventyr bland djuren i skogen. Också i Sverige har man fått se många nya inspirerande barnböcker på detta tema såsom Cecilia Ottenbys vackra  Förtrollad trädgård och den annorlunda räknesagan Tio små blommor av Emma Virke och Ida Björs.

Så låt oss alla finna ro och hopp i naturen, njuta av de långa dagarna och den prunkande växtligheten. Vare sig det är i litteraturen, på fönsterbrädet, i koloniträdgården eller på grannens sida.

Allt gott,
Sabina

 

Är konsten nödvändig för Nordens hus?

När Nordens hus invigdes 1968 hade det ingen utställningshall. Att det var något som fattades insåg den första direktören Ivar Eskeland genast efter invigningen. Han jobbade hårt för att en utställningshall skulle kunna öppnas och med hjälp av tilläggsbidrag från alla nordiska regeringar kunde man redan tre år senare inleda en utställningsverksamhet i ett befintligt tomrum under huset. Detta är en sann bedrift.

När vi efter fjolårets renovering återinvigde utställningshallen i Nordens hus ville vi ge den ett namn. I Alvar Aaltos ritningar för hallen kallar han rummet ”galleri”. Eftersom ordet galleri i dagens läge för tankarna i en annan riktning ville vi inte använda det, utan snarare hitta ett namn som har sitt ursprung i arkitekturen och passar ihop med de övriga rummen i huset.

Jag rådslog med min arkitektvän och beskrev rummet och huset och visade honom ritningarna. Han föreslog ”valv”. ”Valvet är ju fundamentet i många fall och för tankarna till något tryggt och mysigt under salen” skrev han.

Nordens hus utställningshall har med sina många pelare och sin låga takhöjd verkligen karaktären av ett valv trots att taket inte är välvt. Symboliskt är namnet perfekt – valvet är grunden för huset och i valvet har du dina allra värdefullaste ting. Vi stannade för det, tack Dan!

Vi valde att endast använda det isländska ordet för valv. Fullt medvetna om att hvelfing (uttalas ”kvelving”) inte är det lättaste för våra utländska gäster hoppas vi att det i bästa fall blir en diskussionsöppnare som leder in på konsten och konstens betydelse.

I maj ska vi sakta men säkert återöppna Nordens hus och för mig är det viktigt att Hvelfing får öppna igen. Vi är glada över att i sommar få visa föreningen Isländsk grafiks 50 års jubileumsutställning. Föreningen har grundats, levt och utvecklats jämsides med Nordens hus och firat alla sina tidigare jubileer i husets utställningshall. Curator är eminenta Birta Gudjonsdottir.

Nordens hus’ utställningshall var under sina första årtionden en central plats på den isländska konstscenen. Vi önskar att Hvelfing med ett program som bygger på en kombination av nordisk, isländsk och internationell konst ska fortsätta vara det. Konsten är fundamentet för Nordens hus och det som håller huset stående. Svaret på frågan är ja.

Sabina Westerholm

 

Läs En hälsning från hemmakontoret: Social distancing

Läs Konst i en digital verklighet

Konst i en digital verklighet

Fredagen den 24.1 firade vi i Nordens hus vernissage av utställningen Land Beyond the Sea producerad av Stiftelsen Pro Artibus. Det var en fantastisk kväll, den typen av vernissage som kändes som en efterfest. Konst, blommor, mat och vin i en salig blandning och euforiska människor som välkomnade en återuppstånden utställningshall i Nordens hus. Jag lever länge på den kvällen och i mitt minne respresenterar den den sista galna festen innan allt stängdes ner.

Konsten är en tillflyktsort, en möjlighet att för en stund lämna den egna verkligheten och finna tröst, stimulans och sammanhang i en annan värld. De senaste veckorna bevisar en gång för alla att konst och kultur är livsviktigt. Aldrig förr har vi väl i sociala medier sett så många tips på böcker, filmer och musiklistor, digitala guidningar i museer och utställningar, streamade konserter och föreställningar.

Kulturbranchen jobbar på högtryck för att finna alternativa sätt att kommunicera och förmedla konst då alla de traditionella arenorna har stängt ner. Med dagens digitala hjälpmedel och plattformar kan vem som helst digitalisera ett konstverk. Men det är inte så enkelt. 

Konst handlar om möten

De digitala plattformarna ger oändliga möjligheter till konstupplevelser, men i bästa fall handlar det om konst som inledningsvis planerats för att visas i en digital plattform och som nyttjar denna och dess karaktäristik till fullo. Jag hoppas innerligt och tror att tiden vi nu lever i leder till kreativitet och nytänkande när det gäller digital konst och konstförmedling.

Men när det gäller projekt som är planerade för ett specifikt fysiskt rum hoppas jag att alla beslut nu fattas i kommunikation med konstnärer och curatorer. Hellre senarelägga än att tvinga någon att anpassa sig till ett helt nytt format.

Två av filmerna i utställningen Land Beyond the Sea har vi i kommunikation med konstnärerna Marjo Levlin och Carl Sebastian Lindberg valt att streama på vår hemsida fram till utställningens slutdatum 5.4. Båda filmerna tar fasta på omvälvande historiska händelser i Finland och knyter an till uställningens tema om människors fantasier och drömmar om en bättre värld. Jag hoppas att ni tar tillfället i akt och ser dem. 

Allt gott,
Sabina

Ps. Vår familjs tillflyktsort för tillfället är Mumindalen. På kvällarna högläser vi Kometen kommer och fnissar och förfasas åt de olika karaktärernas reaktioner på den analkande katastrofen. Hög igenkänningsfaktor.

Läs: En hälsning från hemmakontoret: Social distancing

En hälsning från hemmakontoret: Social distancing

Jag lever nu i en isolerad verklighet på ett isolerat ställe i världen, tusentals kilometer från mitt hemland, mina vänner och mina släktingar. Jag klarar mig fint. Jag har ju min familj och jag har fortfarande världens mest intressanta jobb att sköta. Det gick förvånansvärt lätt att övergå från ett väldigt socialt och aktivt arbetsliv till att jobba på distans. Visst är det ledsamt att inte varje morgon få ta genvägen över fågelskyddsområdet till det vackra huset, att inte få träffa kollegor, gäster och samarbetspartner, men det fungerar. Tack vare digitala hjälpmedel är mitt nya isolerade liv faktiskt väldigt socialt.

Förra veckan satt jag i mitt hem i Reykjavik med ett rödvinsglas i handen och umgicks med 12 personer i Finland. Det var vinklubbens möte och för första gången på över ett år kunde jag vara med. Det tjattrades om vartannat (mest om hemmaskola, men också om oro och ensamhet) där alla satt hemma på var sitt håll. Jag som i normala fall är distanserad från dylika aktiviteter hemma i Finland var plötsligt med igen och det kändes faktiskt helt underbart.

Men jag kommer att tänka på dem som sitter ensamma hemma och inte har dagliga digitala möten och gnälliga barn som hänger i byxbenet. Och på dem som har gnälliga barn, men ingenstans att gå med dem. Hur kan vi finnas där för dem?

Nordens hus är en viktig mötesplats för många människor och vi vill trots de stängda dörrarna vara närvarade och tillgängliga. Vi jobbar hårt på att finna alternativa sätt att vara det och har kommit igång med några projekt. Vår stickningsklubb har flyttat ut på social media och för närvarande uppdaterar vi vår livestream-utrustning så att vi kan sända konserter och konferenser i god kvalitet. Men vi vill så gärna göra detta i dialog med er. Lämna gärna en kommentar om vad ni saknar mest med Nordens hus och vad ni önskar att vi gjorde nu.

Jag återkommer snart med en ny text om att överföra konst till ett digitalt format. Ta var på er i denna märkliga tid och rå om era nära och kära. Ring, chatta, boka videomöte. <3

Sabina

Läs Konst i en digital verklighet