Med fokus på Baltikum, barn och brobygge

Under våren firar Nordens hus en baltisk barnkulturfestival i anknytning till Reykjavik barnkulturfestival. Det breda programmet har planerats i samarbete med den litauiska och den lettiska skolan och baltiska kulturarbetare på Island. En del av evenemangen är riktade direkt till personer som talar språken som talas i de baltiska länderna medan resten riktar sig till en bred publik och har som målsättning att förmedla baltisk kultur och baltiska traditioner. Med den här satsningen vill vi dels visa att Nordens hus är en tillgänglig och inkluderande plats som välkomnar alla, dels vill vi motverka de stereotypa och ensidiga uppfattningar om människor med annan bakgrund som florerar i media och i kommentarsfälten.

På Island har media inte i samma utsträckning som i de övriga nordiska länderna arbetat för mångfald och tolerans och studier visar att den bild som isländsk media producerar av människor med utländsk bakgrund är tydligt negativt färgad. Som ett exempel kan nämnas att man ofta får veta nationaliteten på misstänkta brottslingar trots att det är helt irrelevant för ärendet i fråga. Under den senaste tiden har frågan om Corona-smittan och vem det är som för in den i landet skapat polemik. Diskussionen tog så hätska former att statsepidemiologen kände sig tvungen att ryta till och påpeka att sjukdomen ju är den enda fienden.

I och med att 18 % av invånarna på Island har en annan nationell bakgrund är det här förstås ett stort problem. Ett problem som media, stat och organisationer aktivt måste ta ansvar för att bryta ned.

Eftersom Nordiska ministerrådet sedan början av 1990-talet har haft ett nära samarbete med Estland, Lettland och Litauen har vi i Nordens hus i vårt inkluderingsarbete valt att sätta ett fokus på de baltiska folkgrupperna på Island. På Island finns det nämligen en betydande baltisk representation i befolkningen. Enligt information från statistikcentralen bor det 3299 litauer, 1965 letter och 166 ester på Island (jämfört med 3644 danskar, 2173 svenskar, 212 finländare och 1273 norrmän).

Kultur bygger broar och Nordens hus är en brobyggare. Den här gången handlar det om att etablera en lokal infrastruktur som för oss närmare varandra, ökar förståelsen och på så sätt motverkar främlingsfientlighet. Uppbackningen från våra baltiska samarbetspartner har varit överväldigande positiv, vilket får oss att känna stor vördnad och ett stort ansvar inför den här satsningen som bara är en början på ett långsiktigt arbete.

Direktørens blog

Konstens perspektiv

Nordens hus har sedan sitt grundande år 1968 varit en central nordisk plattform för konst, kultur, språk och samhällsdiskussion på Island. Vi arbetar för att uppfylla de nordiska statsministrarnas vision 2030 om att Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region. De senaste åren har vi strategiskt gått in för att forma vårt program tematiskt och låta konsten ha en tydligare roll i arbetet med visionen. De varierande perspektiv som konsten kan erbjuda är ovärderliga i en samtid som står inför så många utmaningar såväl vad gäller miljö som sociala frågor.

Utställningen Nature in Transition: Shifting Identities forskar i det specifika förhållandet mellan människa och natur i Västnorden. På dessa nordliga breddgrader har naturen traditionellt varit en självklar och närvarande del av livet, formande människorna och deras identitet. Ingenting är beständigt, men de förändringar vi ser i denna del av världen just nu sker i snabbare takt än någonsin tidigare. Vad händer när förutsättningarna förändras, när mänskligheten går nya vägar, då identiteter omformas, då någon kommer utifrån in?

Utställningen är innehållsmässigt bred och mångbottnad. De enskilda verken går på djupet in i specifika frågor, men de för också en subtil dialog med varandra. Det ena tar vid där det andra slutar och en historia som blickar tillbaka på traditioner och seder och sätter dem i förhållande till samtiden och framtiden tar form. Skira trådar binder också samman de olika delarna av Västnorden, som är varandra så nära men ändå så fjärran.

Nordens hus i Reykjavik är beroende av goda samarbetspartner, speciellt i tider då kulturbidrag skärs ner och en pandemi försvårar rörligheten. Jag är djupt tacksam för det fruktbara samarbetet med Islands konstuniversitet och riktar ett varmt tack till utställningens konstnärer och curatorer. Jag vill också ta tillfället i akt och tacka Nordens hus egen personal som än en gång visat att den är världsbäst.

Sabina Westerholm
Direktör vid Nordens hus i Reykjavik

Foto: ”Inuuteq Storch – Old Films from the New Tale”. Installationsbild, Nordens hus, 2021. 

Direktørens blog

Ett inkluderande och tillgängligt Norden

 Glad Nordens Dag!

I år firar vi Nordiska ministerrådets 50 års jubileum. Från starten har Nordiska ministerrådet strävat till att alla ska ha möjlighet att delta i det nordiska samarbetet. I det nya nordiska kulturpolitiska samarbetsprogrammet för perioden 2021-24 finns målsättningen: Ett jämställt och inkluderande konst- och kulturliv som är tillgängligt för alla i hela Norden.

För att vi ska kunna uppfylla de nordiska statsministrarnas vision 2030 om att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region är tillgängligheten avgörande. Att ta på sig tillgänglighetsglasögon innebär att kritiskt granska hur man arbetar, vad man gör och hur man kommunicerar. För vem och med vem? Tillgänglighetsarbete är tidsdrygt, komplicerat och stundvis obekvämt, men att bortse från det är inte en möjlighet i dagens Norden.

Barn och unga prioriteras i det kulturpolitiska samarbetsprogrammet, både som initiativtagare, deltagare, medskapare och målgrupp. Nordens hus har nyligen etablerat ett vänskolesamarbete med grundskolan Hólabrekkuskóli i Breiðholt, ett område utanför det centrala Reykjavik. Idag firar vi Nordens dag med att bjuda in alla sjätteklassisterna från denna skola till ett första besök i Nordens hus. Vi ser fram emot ett långsiktigt och fruktbart samarbete som kan resultera i många djupgående projekt där eleverna får lära sig, påverka och skapa.

Jag valde att framföra min Nordens dag-hälsning på finlandssvenskt teckenspråk. Det här språket talas av ca. 300 personer och det är min fars modersmål. Också på Island talas det många språk och för varje evenemang vi arrangerar behöver vi tänka på vilket språk vi ska använda för att vara tillgängliga.

I april är vi stolta över att kunna inbjuda till en baltisk barnkulturfestival i Nordens hus. Programmet har vi format tillsammans med representanter från den baltiska diasporan på Island. Sedan 1990-talets början har Nordiska ministerrådet haft ett nära samarbete med Estland, Lettland och Litauen. Detta är en grund som vi gärna vill bygga vidare på då en betydande del av de nyinflyttade islänningarna kommer från de baltiska länderna.

Nordens hus lovar att göra allt i sin makt för att vara en inkluderande och tillgänglig nordisk plattform på Island.

Head Põhjala päeva!
Smagios Šiaurės šalių dienos!
Apsveicam Ziemeļvalstu dienā!

Direktørens blog

Jämställt Norden?

För exakt ett år sedan deltog jag i en Me Too konferens på Harpa som arrangerades av Islands ordförandeskap i Nordiska ministerrådet i samarbete med Islands universitet. Över 800 personer deltog och på programmet fanns ikoniska talare såsom Angela Davis, Roxane Gay, Liz Kelly, Marai Larasi och Cynthia Enloe.

Me Too konferens på Harpa / Sabina Westerholm

Den första dagen var nordiska ministrar och statsöverhuvuden på plats. Visst talade man om utmaningarna i det nordiska samhället och berörde frågor som intersektionalitet men det var trots allt en tillrättalagd diskussion och en hel del klapp på egen axel. De nordiska länderna placerar ju sig högt i global statistik över jämställdhet. Men ju längre in i konferensen vi kom steg andra perspektiv fram. Plötsligt hörde vi röster av kvinnor med utländsk bakgrund, kvinnor med funktionsvariationer och kvinnor som själv blivit negativt drabbade av Me too-processer säga att de aldrig någonsin känt sig så utanför eller så ojämlikt behandlade som på Island. Världens mest jämställda land.

Kvinnor med utländsk bakgrund är den mest utsatta gruppen i det isländska samhället. Organisationen W.O.M.E.N in Iceland har redan i flera år hållit en berättarcirkel för kvinnor med utländsk bakgrund. De säger att deras verksamhet förändrades efter Me too och att berättarcirkeln allt mera blev till ett safe space, ett tryggt rum, där deltagarna kunde dela sina tankar och erfarenheter.

Djurberg og Berg / Image Julie Rowland

Vår stora satsning detta år, konstutställningen ”Nederunder”, behandlar också frågor kring kön och sexualitet. I utställningen tar nio nordiska samtidskonstnärer sig an det som bubblar under ytan i den nordiska utopin om ett jämställt samhälle. Tydliga och mindre tydliga strukturer om makt, identitet och utsatthet växer fram och verken skapar i dialog med varandra en underjordisk resa i det nordiska välfärdssamhället.

Under hösten kommer jämställdhet och jämlikhet att genomsyra det mesta av vårt program. Om något vill vi att Nordens hus ska vara en inklusiv plats med högt i tak där man inte räds att diskutera alla frågor, inte heller de obekväma.

Direktørens blog

Odling som överlevnadsstrategi

Under mina promenader genom kvarteren runt mitt hem i Reykjavik har jag noterat en märkbar förändring sedan förra året. Jag ser flera människor med huvudet i rabatten och mindre mängder ogräs. På senare tiden verkar intresset för hem och trädgård ha ökat radikalt. Affärerna är tömda på alla trädgårdsrelaterade produkter och social media svämmar över av vackra trädgårdsbilder.

Det är allmänt känt att odling fungerar terapeutiskt. Trädgårdsterapi har visat sig vara en effektiv behandling mot utmattningsdepression och i arbete med äldreboenden, flyktinganläggningar och fängelser har trädgårdsarbete länge ingått i rehabiliteringsprogrammet. Att konkret få arbeta med jord och att få sköta, följa och se snabba resultat är tillfredsställande. Utomhusluft, sol och fysikt arbete gör förstås också alltid gott.

Det är alltså inte alls konstigt att människor i dessa utmanade tider av oro och osäkerhet vänder blicken nedåt rabatten. Detsamma har vi gjort under de senaste veckorna i Nordens hus. I samarbete med vår systerorganisation NordGen i Alnarp, Sverige har vi startat projektet Så, se och smaka där vi ska arbeta tillsammans med barn och unga för att främja kunskapen om biodiversitet och hållbar matproduktion genom odling av olika nordiska arter utanför Nordens hus. Resultaten kanske ni kan få njuta av på MATR under sommaren och till hösten hoppas vi kunna bjuda in till skördefest.

Också i den nordiska barnlitteraturen verkar trädgård, natur och odling vara aktuellt just nu. I Finland har den underbart vackra boken Hemulens herbarium av Päivi Kaataja utkommit på både finska och svenska i vår och i Christel Rönns pinfärska bilderbok Jinko och det finurliga fröet får en ta del av ett olidligt spännande odlingsäventyr bland djuren i skogen. Också i Sverige har man fått se många nya inspirerande barnböcker på detta tema såsom Cecilia Ottenbys vackra  Förtrollad trädgård och den annorlunda räknesagan Tio små blommor av Emma Virke och Ida Björs.

Så låt oss alla finna ro och hopp i naturen, njuta av de långa dagarna och den prunkande växtligheten. Vare sig det är i litteraturen, på fönsterbrädet, i koloniträdgården eller på grannens sida.

Allt gott,
Sabina

 

Direktørens blog

Är konsten nödvändig för Nordens hus?

När Nordens hus invigdes 1968 hade det ingen utställningshall. Att det var något som fattades insåg den första direktören Ivar Eskeland genast efter invigningen. Han jobbade hårt för att en utställningshall skulle kunna öppnas och med hjälp av tilläggsbidrag från alla nordiska regeringar kunde man redan tre år senare inleda en utställningsverksamhet i ett befintligt tomrum under huset. Detta är en sann bedrift.

När vi efter fjolårets renovering återinvigde utställningshallen i Nordens hus ville vi ge den ett namn. I Alvar Aaltos ritningar för hallen kallar han rummet ”galleri”. Eftersom ordet galleri i dagens läge för tankarna i en annan riktning ville vi inte använda det, utan snarare hitta ett namn som har sitt ursprung i arkitekturen och passar ihop med de övriga rummen i huset.

Jag rådslog med min arkitektvän och beskrev rummet och huset och visade honom ritningarna. Han föreslog ”valv”. ”Valvet är ju fundamentet i många fall och för tankarna till något tryggt och mysigt under salen” skrev han.

Nordens hus utställningshall har med sina många pelare och sin låga takhöjd verkligen karaktären av ett valv trots att taket inte är välvt. Symboliskt är namnet perfekt – valvet är grunden för huset och i valvet har du dina allra värdefullaste ting. Vi stannade för det, tack Dan!

Vi valde att endast använda det isländska ordet för valv. Fullt medvetna om att hvelfing (uttalas ”kvelving”) inte är det lättaste för våra utländska gäster hoppas vi att det i bästa fall blir en diskussionsöppnare som leder in på konsten och konstens betydelse.

I maj ska vi sakta men säkert återöppna Nordens hus och för mig är det viktigt att Hvelfing får öppna igen. Vi är glada över att i sommar få visa föreningen Isländsk grafiks 50 års jubileumsutställning. Föreningen har grundats, levt och utvecklats jämsides med Nordens hus och firat alla sina tidigare jubileer i husets utställningshall. Curator är eminenta Birta Gudjonsdottir.

Nordens hus’ utställningshall var under sina första årtionden en central plats på den isländska konstscenen. Vi önskar att Hvelfing med ett program som bygger på en kombination av nordisk, isländsk och internationell konst ska fortsätta vara det. Konsten är fundamentet för Nordens hus och det som håller huset stående. Svaret på frågan är ja.

Sabina Westerholm

 

Läs En hälsning från hemmakontoret: Social distancing

Läs Konst i en digital verklighet

Direktørens blog

Konst i en digital verklighet

Fredagen den 24.1 firade vi i Nordens hus vernissage av utställningen Land Beyond the Sea producerad av Stiftelsen Pro Artibus. Det var en fantastisk kväll, den typen av vernissage som kändes som en efterfest. Konst, blommor, mat och vin i en salig blandning och euforiska människor som välkomnade en återuppstånden utställningshall i Nordens hus. Jag lever länge på den kvällen och i mitt minne respresenterar den den sista galna festen innan allt stängdes ner.

Konsten är en tillflyktsort, en möjlighet att för en stund lämna den egna verkligheten och finna tröst, stimulans och sammanhang i en annan värld. De senaste veckorna bevisar en gång för alla att konst och kultur är livsviktigt. Aldrig förr har vi väl i sociala medier sett så många tips på böcker, filmer och musiklistor, digitala guidningar i museer och utställningar, streamade konserter och föreställningar.

Kulturbranchen jobbar på högtryck för att finna alternativa sätt att kommunicera och förmedla konst då alla de traditionella arenorna har stängt ner. Med dagens digitala hjälpmedel och plattformar kan vem som helst digitalisera ett konstverk. Men det är inte så enkelt. 

Konst handlar om möten

De digitala plattformarna ger oändliga möjligheter till konstupplevelser, men i bästa fall handlar det om konst som inledningsvis planerats för att visas i en digital plattform och som nyttjar denna och dess karaktäristik till fullo. Jag hoppas innerligt och tror att tiden vi nu lever i leder till kreativitet och nytänkande när det gäller digital konst och konstförmedling.

Men när det gäller projekt som är planerade för ett specifikt fysiskt rum hoppas jag att alla beslut nu fattas i kommunikation med konstnärer och curatorer. Hellre senarelägga än att tvinga någon att anpassa sig till ett helt nytt format.

Två av filmerna i utställningen Land Beyond the Sea har vi i kommunikation med konstnärerna Marjo Levlin och Carl Sebastian Lindberg valt att streama på vår hemsida fram till utställningens slutdatum 5.4. Båda filmerna tar fasta på omvälvande historiska händelser i Finland och knyter an till uställningens tema om människors fantasier och drömmar om en bättre värld. Jag hoppas att ni tar tillfället i akt och ser dem. 

Allt gott,
Sabina

Ps. Vår familjs tillflyktsort för tillfället är Mumindalen. På kvällarna högläser vi Kometen kommer och fnissar och förfasas åt de olika karaktärernas reaktioner på den analkande katastrofen. Hög igenkänningsfaktor.

Läs: En hälsning från hemmakontoret: Social distancing

Direktørens blog

En hälsning från hemmakontoret: Social distancing

Jag lever nu i en isolerad verklighet på ett isolerat ställe i världen, tusentals kilometer från mitt hemland, mina vänner och mina släktingar. Jag klarar mig fint. Jag har ju min familj och jag har fortfarande världens mest intressanta jobb att sköta. Det gick förvånansvärt lätt att övergå från ett väldigt socialt och aktivt arbetsliv till att jobba på distans. Visst är det ledsamt att inte varje morgon få ta genvägen över fågelskyddsområdet till det vackra huset, att inte få träffa kollegor, gäster och samarbetspartner, men det fungerar. Tack vare digitala hjälpmedel är mitt nya isolerade liv faktiskt väldigt socialt.

Förra veckan satt jag i mitt hem i Reykjavik med ett rödvinsglas i handen och umgicks med 12 personer i Finland. Det var vinklubbens möte och för första gången på över ett år kunde jag vara med. Det tjattrades om vartannat (mest om hemmaskola, men också om oro och ensamhet) där alla satt hemma på var sitt håll. Jag som i normala fall är distanserad från dylika aktiviteter hemma i Finland var plötsligt med igen och det kändes faktiskt helt underbart.

Men jag kommer att tänka på dem som sitter ensamma hemma och inte har dagliga digitala möten och gnälliga barn som hänger i byxbenet. Och på dem som har gnälliga barn, men ingenstans att gå med dem. Hur kan vi finnas där för dem?

Nordens hus är en viktig mötesplats för många människor och vi vill trots de stängda dörrarna vara närvarade och tillgängliga. Vi jobbar hårt på att finna alternativa sätt att vara det och har kommit igång med några projekt. Vår stickningsklubb har flyttat ut på social media och för närvarande uppdaterar vi vår livestream-utrustning så att vi kan sända konserter och konferenser i god kvalitet. Men vi vill så gärna göra detta i dialog med er. Lämna gärna en kommentar om vad ni saknar mest med Nordens hus och vad ni önskar att vi gjorde nu.

Jag återkommer snart med en ny text om att överföra konst till ett digitalt format. Ta var på er i denna märkliga tid och rå om era nära och kära. Ring, chatta, boka videomöte. <3

Sabina

Läs Konst i en digital verklighet


	
Direktørens blog