Konst- och kulturinstitutioner bär ett samhällsansvar. Konstens rum ska vara inkluderande platser där man på ett fördomsfritt sätt kan behandla och diskutera aktuella frågor. Genom konst och kultur kan vi erbjuda perspektiv och förtydligande, vi kan skapa debatt och ställa frågor, vi kan föra människor närmare varandra. Men för att vara inkluderande behöver vi kritiskt granska vår verksamhet och våra strukturer. Vi ska planera vårt program så att minoriteter och nya nordbor är representerade, vi ska vara tillgängliga genom vår kommunikation och framför allt behöver vi radikalt omforma strukturerna i våra organisationer och se till att representationen i dem speglar den nordiska befolkningen.
Kulturanalys Nordens utredning Kultur med olika bakgrund från 2017 visar att det finns ett diversitetstänk inom de statliga kulturinstitutionerna men att en noggrannare granskning visar att andelen anställda med utländsk bakgrund inte motsvarar andelen av befolkningen. De anställda som har utländsk bakgrund kommer ofta från västvärlden och ju högre upp man kommer i strukturerna, desto sämre ser det ut. Väldigt få chefer har annan etnisk bakgrund. (Icke-) representationen i institutionerna speglar i sin tur innehållet.
Under min tid på Island har jag mött många kulturarbetare med annan etnisk bakgrund som berättat om hur hopplös deras situation är. I ett litet samhälle där alla känner alla, och strukturerna präglas av kontakter är det nästintill omöjligt att få några arbetstillfällen. Emedan det inte verkar finnas någon medveten strategi för att råda bot på detta missförhållande vill Nordens hus höja sig över det lokala sammanhanget och komma med ett bredare perspektiv.
På lördagen 12.3 firar vi i ett tidigt persiskt nyår i Nordens hus. På programmet står experimentell persisk musik och det traditionsenliga bordet med persisk mat. Samtidigt firar vi också starten på ett nytt långsiktigt program som har som mål att etablera en plattform i Nordens hus för diversitet och inkludering. Programmet formas av vår curator Elham Fakouri och kommer att bestå av både konstnärligt innehåll och diskussioner. Programmet ska hjälpa oss att göra vår institution mer mångfaldig och i förlängningen hoppas jag att det också ska föra med sig en ökad medvetenhet på konstscenen både i Island och det övriga Norden.
År 2022 har så här långt varit ett av de mörkaste åren i mannaminne, vi kan bara hoppas att det finns en möjlighet till en nystart nu. Med önskan om ett gott nytt år.
Sabina Westerholm