Picknick-konserter: BSÍ (IS)


15:00
Gratis adgang

Varför skulle du namnge ditt band efter Reykjaviks gråa och deprimerande centrala bussterminal? Istället för att hitta ett svar på den frågan kan vi dra slutsatsen att Silla Thorarensen och Julius Pollux Rothlaender ser sitt band som en lekplats där de kan använda instrument de inte kan spela, låta allt hända och helt enkelt vara sig själva. Genom att rikta å ena sidan sårbarhet och å andra sidan rå glädje och ilska åt två olika riktningar skapar de musik som ibland är melankolisk och ibland ett slags riot grrrl lofi-cute-punk.

 

Intervju med Sigurlaug Thorarensen, sång och trummor, och Julius Pollux Rothlaender, bas och synth, BSÍ:

Hur skulle ni själva beskriva er musik?

Lyssnarna får själva bestämma vad de tycker vi är. Vi vill inte vara I en särskild kategori. Vi brukar skoja och säga att vi är allt – Pop-punk-indie-surf och lägger det tillsammans, allt i ett. Vi är en mix av snabbt och högt, mjukt lugnt.

Hur gör ni för att sticka ut i ett litet land som Island, där många sysslar med musik?

Julius: Jag är inte från Island ursprungligen utan flyttade hit från Tyskland för några år sedan, och märkte snabbt av den kreativa energin som finns här på Island. Men det verkar inte handla om att sticka ut, mer att bara göra. I Berlin handlade mycket om vem som var coolast, men inte på Island. Här gör alla det de känner för. Energin hittar sin väg i oss alla, och när vi gör musik försöker vi ha kul och njuta.

Silla: Jag håller med, det är mindre tävling mellan musikerna här. Vi stöttar varandra och spelar tillsammans.

BSÍ, det är ju bussterminalen i Reykjavik, men när jag går in på era sociala medier står det ”Brussels sprout intl”, vad betyder ert namn egentligen?

Båda dem, ingenting och vad som helst. Det finns så många historier om detta. Det började med att Silla hade en tröja från Bryssels internationella skola på vår första repetition. Vi hade också brysselkål till middag en gång, och kopplingen till bussterminalen är kul för att turisterna har så mycket vackert att se när de kommer till Island, och så möts de av den mest deprimerande byggnaden i landet. Men vi är alltid öppna för förslag kring vad det ska stå för – Bullshit Íslands och Besta Sveit Íslands är några förslag vi tänkt på och fått.

Om ni inte skulle uttrycka er genom musik, vad skulle ni syssla med då?

Julius: Åka på fågelskådning och låta andra uttrycka sig.

Silla: Jag vet vad Julius borde göra! Han är väldigt bra på att skriva, han kunde vara en känd författare.

Julius: Jag tänker fortfarande på fågelskådning, men tack. Silla kunde vara målande konstnär, hon är duktig på det.

Vad kan publiken förvänta sig på söndag? Det blir lite av en överraskning vilken av våra sidor vi väljer att visa. Men vi ska nog mixa ihop det till något som passar alla. Det är ett evenemang för familjer och tid att vara glad, samtidigt som söndag är den bästa dagen för melankoli.

Send this to a friend