Picknick-konserter: Elín Hall (IS)

Elín Hall är en ung och begåvad sångerska och låtskrivare från Reykjavik. Hennes musik är ett slags eftertänksam indiepop med gitarrkomp. Fokus ligger på isländska texter och en enkel men ärlig ljudvärld, och skivan Með öðrum orðum (Med andra ord) är författad från Elíns dagboksanteckningar från sina högskoleår. Albumet släpptes förra sommaren och fick välförtjänt uppmärksamhet, och det blev bland annat nominerat till Isländska musikpriset för bästa album i kategorin folkmusik.

Intervju med Elín Hall:

Du sjunger på isländska, har det alltid varit självklart för dig? 

Jag skriver på både engelska och isländska, men jag beslutade mig för att mitt album skulle vara på isländska. Jag studerar teater och tog massor av kurser där jag läste mängder av isländska skådespel och litteratur och det gjorde mig väldigt intresserad av det isländska språket, också den gamla isländskan. Men jag älskar att skriva på engelska också. Det är något speciellt med att skriva på ett språk som inte är ditt personliga, ibland är det lättare att uttrycka sig när man inte använder orden på daglig basis. Den isländska musikscenen har förändrats mycket de senaste åren, tidigare sjöng alla på engelska men plötsligt blev det trendigt att sjunga på isländska.

Du har bott i Nordamerika när du var yngre, har det påverkat din musik på något sätt? 

Jag bodde mest i Montreal, Kanada, och de pratar franska där. Någon sa till mig att mitt sound låter franskt. Jag vet inte om jag håller med om det, men jag kan förstå att folk tycker att jag och min röst låter som en franskspråkig sångerska. Antagligen för att jag var väldigt influerad av sångare som sjöng på franska och lyssnade på mycket musik på franska. Jag gick på mycket balett i Kanada också, och jag tror det påverkade mig till att vara väldigt melodisk i min musik.

Du studerar teater, vill du bli skådespelare eller vill du kombinera med musiken? 

Jag vill inte stänga några dörrar, jag vill följa mina instinkter. Jag ville studera på universitet antagligen för att båda mina föräldrar är professorer och jag kunde inte tänka mig att inte gå på universitet. Jag valde mellan musik och drama, och kände att det fanns så många fler saker som jag behövde lära mig när det kom till drama. Och, åtminstone på Island, är det mera smidigt för dig att vara skådespelare med examen. När det gäller musikscenen så behöver du inte riktigt en examen för att vara musiker. Och alla skulle ha nytta av att studera teater och drama, det är en väldigt intensiv sak att göra på ett personligt plan.

Vad är dina drömmar i framtiden? 

Jag vill kombinera musik och drama. Det är två olika ämnen men de ger mig ungefär samma sak. Grejen med att vara artist är att du inte vet var du kommer att vara om tio år eller till och med ett år. Du måste lita på chanser och tur. Jag försöker att leva inuti konsten och låter allt influera varandra. Jag hoppas att folk kommer att kunna se mig som både skådespelare och musiker. Faktumet att jag är båda förvirrar människor ibland, de vill gärna ha mig i en kategori.

Ditt album baserar sig på din dagbok från högstadiet.

Ja, jag ville aldrig skriva dagbok för att det gjorde så ont i min hand. Och när du är runt 13 år så skriver du hela tiden i skolan och har alltid ont i händerna när du kommer hem. Så jag bestämde mig för att spela in röstklipp av min dagbok och gjorde det varje vecka från att jag var 13 till 20 år, så jag har hela mitt liv dokumenterat i dessa ljudklipp. Det handlar mest om att bli kär, sluta vara det, handskas med mental hälsa och hormoner. Om att vara tonåring i all sin glans och sjaskighet.