Idag äger det årliga mötet kring utrikespolitik i Island rum i Nordens hus. Seminariet är ett samarbete med internationella institutet vid Islands universitet och Islands utrikesministerium och dess titel är ”Internationellt samarbete vid ett vägskäl: vart är Island på väg?”
Detta är en relevant fråga och det är helt klart att det internationella samarbetet verkligen står vid ett vägskäl efter den pandemi vi har upplevt det senaste året. Å ena sidan står vi globalt sett närmare varandra på grund av den gemensamma upplevelsen och de digitala plattformarna som blivit en del av vardagen, å andra sidan har vi fått se gränser stängas och nationella tendenser få ta allt större plats.
När vi talar om framtiden måste vi lyssna till barn och unga. De oroar sig. De är inte oroliga över att det inte ska ha en strålande framtid. De är oroliga över att de inte har en framtid. Dagens unga är välinformerade och smarta. För första gången i historien nedärvs kunskap inte från äldre generation till yngre generation utan tvärtom. De unga använder andra plattformar och medier för diskussion men ska likväl tas på allvar. Fenomenet i sig är inte nytt – nya plattformar har i alla tider uppstått då de konventionella inte gett utrymme.
Vi står alltså vid ett vägskäl där vi måste kunna omdefiniera kompetens och kunnande och se vilka färdigheter som behövs i ett framtida samhälle. På vilket sätt kan vi bereda plats för de unga? Det räcker inte att de konsulteras i processer, de ska också få del av de stora frågorna och beslutsfattandet.
Framtiden är barnens och de ungas och det är vårt ansvar att se till att de inte tappar hoppet.
Illustrasjonsfoto av Julie Rowland: Sabina Westerholm i debatt ved et tidligere arrangement.