Dafna Maimon
Det musikaliska videoverket Homebody utforskar relationen mellan medvetandet, den mänskliga kroppen och hemmet. Verket är inspelat i Villa Skeppet, det minsta privata hemmet ritat av Alvar Aalto, och kretsar kring fyra aktörer, ”hem-kroppar”, som rör sig mellan en individuell närvaro och en kollektiv enhet. Deras vardagliga begär, frustrationer och intima stunder tar sig uttryck i surrealistiska men ömsinta musikaliska inslag. Genom användningen av ASOCS (Authentic Stream-of-Consciousness Singing), en somatisk metod utvecklad av konstnären, ger verket röst åt kroppens visdom och blottlägger jagets dolda sanningar, samtidigt rörande och irrationella. Verket rubbar den lugna och strama hållningen i sin miljö, Aaltos ikoniska modernistiska arkitektur, genom att synliggöra det irrationella i det mänskliga tänkande som får plats däri.
Homebody är en trekanalig synkroniserad videoloop som pågår i 45 minuter. Varje skärm skildrar olika rum och vyer av hemmet i vad som verkar vara realtid. Aktörerna rör sig mellan de tre skärmarna och skapar intrycket av att de färdas igenom huset, och flera verkligheter, samtidigt. Installationen erbjuder en vidgad bild av vardagslivet, där det inte sker så mycket fram till dess att kreativiteten organiskt växer fram och brister ut i sång och där besökare, såväl välkomna som objudna, förändrar hushållet och där små gester skapar ringar på vattnet genom hela systemet.
Homebody är en trekanalig synkroniserad videoloop som pågår i 45 minuter. Varje skärm skildrar olika rum och vyer av hemmet i vad som verkar vara realtid. Aktörerna rör sig mellan de tre skärmarna och skapar intrycket av att de färdas igenom huset, och flera verkligheter, samtidigt. Installationen erbjuder en vidgad bild av vardagslivet, där det inte sker så mycket fram till dess att kreativiteten organiskt växer fram och brister ut i sång och där besökare, såväl välkomna som objudna, förändrar hushållet och där små gester skapar ringar på vattnet genom hela systemet.
Leaky Teeth undersöker återupptäckten av den kroppsliga intelligensen som en nyckel till förståelsen av vårt trasiga förhållande till naturen. Filmen kretsar kring en fiktiv karaktär vid namn June och ett hål i hennes visdomstand, i vilken en grupp förhistoriska människor bor. Med utgångpunkt i studier av paleolitiska grottmålningar, och den sannolikt flytande relationen mellan dessa tidiga konstnärer och deras omgivning, växte en experimentell berättelse fram som omvärderar fysisk smärta. Handlingen utspelar sig inuti huvudpersonens visdomstand, i en förfallen grotta gjord av papier-maché. I skarp kontrast till grottan befinner sig June i en lyxig men läckande modernistisk villa, Maison Louis Carré, ritad av arkitekten Alvar Aalto.
Läckagen i både Junes tand och hennes hem synliggör en världsbild där allt, inklusive våra kroppar, är poröst. Vi formas och omformas i och genom vår relation till den materiella världen. Hålen finns överallt – tid, rum och kroppar läcker in i och suger upp varandra. Vi är djupt sammanflätade, vare sig vi vill det eller inte.
Bio
Dafna Maimon är en finsk konstnär som bor och arbetar i Berlin och Finland. Genom ett mångmedialt konstnärskap som omfattar performance, video, måleri, teckning och immersiva installationer utforskar hon hur kroppslig kunskap förbises eller undertrycks i dagens samhälle. Med hjälp av konstruerade sociala situationer, förkroppsligade partitur och miljöer som uppfattas som levande organismer undersöker hon relationerna mellan kropp, psyke och omgivning. I sina verk återkommer hon ofta till frågor om identitet, tillhörighet, förakt och omsorg.
Hennes humoristiska och ofta absurda verk kretsar kring den mänskliga erfarenheten och dess kärl: människokroppen. I grund och botten utgör hennes konstnärliga arbete ett sökande efter nya perspektiv på förkroppsligad kunskap och verktyg som möjliggör självreflektion, bearbetning och katarsis.
Hennes verk har presenterats internationellt på institutioner som Museet för nutidskonst Kiasma (Helsingfors), Kunst-Werke (Berlin), PS1 Moma (New York), Museum of Contemporary Art Antwerp (Antwerpen), Helsingforsbiennalen (Helsingfors), Mahj Jewish Museum (Paris), Kim Center Contemporary Art (Riga), 1646 (Den Haag), BOAN1942 (Seoul), Salt (Istanbul), Center for Maine Contemporary Art, (Rockland, Maine), Nbk (Berlin) och Gallery Wedding (Berlin).
Dafna Maimon.
Bilder på denna sida:
Dafna Maimon, stillbilder ur Homebody (2025) och Leaky Teeth (2021)
Open House Surgery är ett performanceprojekt av Dafna Maimon, skapat som en del av utställningen Att förkroppsliga en byggnad på Nordens hus i Reykjavik. Verket utspelar sig i en byggnad ritad av Alvar Aalto och förvandlar den traditionella rundvandringen – som vanligtvis handlar om att presentera fakta om kanoniserad arkitektur – till en undersökning av mänskliga tankar och känslor. Det rör sig från en ”rationell” introduktion till ett arkitektoniskt rum mot att blottlägga levda, förnimbara upplevelser där kropp och sinne samverkar i realtid. Från beröringen av ett dörrhandtag till existentiella kriser: Open House Surgery löser upp triaden kropp-sinne-miljö och omvandlar den till en ständigt föränderlig, oförutsägbar musikal av biologisk självreflektion.
Performancen varar i cirka 60 minuter och framförs av konstnären tillsammans med hennes mångåriga samarbetspartner: dansaren Leah Katz och sångerskan Jessica Gadani. Projektet bygger på en somatisk och improvisatorisk metod – Authentic Stream of Consciousness Singing (ASOCS) – som har utvecklats av konstnären. ASOCS gör det möjligt för aktörerna att i realtid ge röst åt inre förnimmelser, tankar och känslor, och därigenom omvandla spontana uttryck till intima, humoristiska och känslomässigt laddade vokala landskap.
Performanceverket Open House Surgery är en del av en pågående serie verk som utspelar sig i byggnader ritade av den finländske arkitekten Alvar Aalto. Verken tar fasta på Aaltos idéer om arkitektur som levande organismer, där kropp, miljö, natur och psyke bildar ett gemensamt fält. För konstnären, som växte upp i en invandrarfamilj i Finland, utgör Aaltos byggnader också en miljö för att utforska identitet, tillhörighet och vad det innebär att vara ”på insidan”.
Open House Surgery – en vandring igenom, en öppen, en genomgång, av en byggnad, en... en till synes enkel orientering från rum till rum. Men, som Werner Herzog sade om psykoanalys: byggnaden blir obeboelig när dess varje hörn lyses upp av ett skarpt ljus; på samma sätt kommer byggnaden verkligen till liv när en kropp tillåter sig att uppslukas av ifrågavarande byggnad – tar över dess sensoriska förmågor, kapar dess nervsystem, limbiska system, endokrina system, vätskesystem, skelett och organ – ja, vartenda system. Vems? Kroppens eller byggnadens? Det här sker varje dag, i viss mån, men i vilken? Kanske handlar det om den gyllene vinkeln – cirka 137,5 grader – som enligt vissa (men inte alla) även återfinns i det mänskliga hjärtat. Eller hur ett spädbarn, enligt en viss man, betraktar sin mor, sin älskare, sin vårdgivare – eller alla dessa – som en del av sig självt. För ett ögonblick: en spegel, inga gränser, en delad biologi. Arkitektur är biologi, sade Aalto. Aalto betyder våg – en våg som översköljde hans hemland med stil. Men på insidan blir en vägg betraktad, avklädd, slickad och slagen. Ett golv konstant påtrampat, en stol, förhörd... ja, precis, inte tvärtom som i gestaltterapi – eller är det kanske en dialog, eller en monolog? Att tala ensam med sig själv; att tala, liten och isolerad, men ändå tala, i hopp om att bli hörd.